I vindarnas våld

Titel: I vindarnas våld
Författare: David Hempleman-Adams
Utgivningsår: 2002
Antal sidor: 314 sidor
Baksidetext: Den 28 maj 2000 lyfter en ballong från Spetsbergen i Norge med en ensam man ombord. Den engelske äventyraren David Hempleman-Adams tänker följa Andréexpeditionen i spåren - de tre svenskarna Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel, som drygt hundra år tidigare mött döden på Nordpolens is.
     Engelsmannens strävan är att bli den förste att ta sig till Nordpolen i ballong och därigenom fullfölja den tidigare expeditionens, som det skulle visa sig alltför optimistiska mål. Han vill med sin färd visa på det mod, men också på den vilja att föra forskningen framåt, som trots allt låg till grund för Andrées våghalsiga projekt. Även om Hempleman-Adams teknikövervakade äventyr står i skarp kontrast till den tidigare expeditionenss nästan ofattbara umbäranden genomför han inte desto mindre ett mycket riskfyllt företag. Det är på samma gång en bedrift och en hyllning till hans visionära föregångare.

Min kommentar: Den här boken handlar alltså om engelsmannen David Hampleman-Adams, som ska försöka göra det som Andréexpeditionen misslyckades med, att flyga till Nordpolen med ballong. David har tidigare bestigit de högsta bergstopparna i alla världsdelar, varit vid Nord- och Sydpolen, samt den magnetiska Nord-& Sydpolen, men det är ytterligare en sak han vill göra, och det är då att göra det som Andrée planerade att göra, men tyvärr inte lyckades med.

Boken är indelad i två delar kan man säga. Dels får man följa med David från det att han fick idén till att han genomförde den. Dels får man följa med själva Andréexpeditionen. "Delen" där man följer Andréexpeditionen är skönlitterärt skriven, men baseras (självklart) på dagböckerna som Andrée, Fraenkel och Strindberg. Just den biten var jag inte så överförtjust i. Jag har väl blivit yrkesskadad och ställde mej lite då och då frågan "hur vet man det och det?" och just då att man "hittat på" hur det skulle kunnat gå till ogillar jag.

Ganska tidigt i boken ställde jag mig frågan om han gjort en ordentlig research eller om han bara hittade på något för att det skulle bli mer effektfullt. Jag läser till exempel att Andrée vandrar till sin mors hus (i Stockholm). Bodde hon verkligen i Stockholm? Jag har aldrig tagit till mig att hon skulle gjort det. Jag vet att hans far följde med till Stockholm när Andrée flyttade dit, men det var mest för att installera honom där!

På en av sidorna läser vi om Nils Strindberg och hans kärlek till Anna Charlier, som faktiskt är sann. Men det är liksom texten i sig som stör/retar mig. "När Anna pratade satt Nils och såg på hennes fylliga, sensuella läppar röra sig och väntade på det ögonblick då de skulle formas till ett svagt leende"... ..."Och som han önskade att han fick kyssa dessa fylligare läppar". Hade jag velat läsa "tantsnusk" hade jag gått till en annan hylla i biblioteket/bokhandeln. Inte till "faktaavdelningen".

Jag har också hittat rena faktafel i boken. Vi kan i boken läsa att "Hon tog den beredvilligt (Nils arm när de gick mot affärerna. Alltså inget snusk här") och de promenerade sju, åtta kvarter mot stadens centrum (Stockholm), förbi varuhuset Åhléns, där Anna stannade till för att titta på festklänningarna i skyltfönstret, medan Nils längtade efter att få köpa en till henne." Detta är då efter att Andrée, Ekholm och Strindberg kom hem från Spetsbergen 1896 och innan de åter begav sig dit 1897. (Inte Ekholm som då blivit utbytt mot Fraenkel.) Problemet är bara det att Åhléns grundades inte förrän 1899. I Insjön, Leksands kommun. Till Stockholm kom företaget först 1915. Här fattade jag misstankar och var ju tvungen att googla. Min magkänsla sade nämligen att "Åhléns fanns väl inte redan 1896/1897?"

Hur vet vi att Andrée gick och funderade på om vad andra sagt om hans ballongfärd? Sedan är det där med dödsorsaken. Nu säger ju faktiskt David i slutet av boken varför han valde att beskriva hur de dog, även om vi faktiskt än idag inte vet hur det gick till.

Däremot fick jag ju lite mer nördfakta till livs. Som att det ska ha gått åt 15 km tråd för att sy fast alla bitar i ballongen. Sedan tidigare har jag ju lagt på minnet det onödiga vetandet att det var över 8 miljoner syhål i ballongen! =)

Boken får godkänt, trots att jag personligen inte riktigt gillade den skönlitterära biten då man ju faktiskt måste ha spekulerat och hittat på. Men för den som inte är arbetsskadad av den där Andréexpeditionen så är det riktigt spännande att få följa med både Andréexpeditionen och Davids försök att nå Nordpolen i ballong!