Strindbergs stjärna

Titel: Strindbergs stjärna
Författare: Jan Wallentin
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 469
Baksidetext: Ett kors. En stjärna.
     Åtskilda i hundra år, gömda i varsitt mörker. Tillsammans utgör de en nyckel till världens bäst bevarade hemlighet.
     Nu har de kommit fram i ljuset igen. Jakten har börjat.
     En jakt där historikern Don Titelman är både jägare och byte, utan att riktigt förstå varför. Men han anar att i fel händer är kors och stjärna en katastrof.
     Jan Wallentins Strindbergs stjärna har redan blivit en internationell sensation, med översättningar på väg i fjorton länder.

Min kommentar: Den här boken läste jag mest för att den varit lite hypad, och det kan ju vara bra att veta vad den handlar om när folk kommer och frågar. Det är en äventyrsroman, med inslag av nazistisk ockultism och övernaturliga händelser, och den har väl jämförts med Dan Browns "Da Vincikoden". Handlingen innehåller många verkliga personer och händelser med koppling till framför allt Sverige, men det blandas in fiktiva element i boken. Bland annat återfinns handlingen i Sven Hedin och hans upptäcktsfärder, August Strindberg och hans intresse för ockultism, S A Andrée, Knut Fraenkel, Nils Strindberg och Andréexpeditionen.

Jag tycker att boken har potential, och den börjar lovande. Men, ju längre in i handlingen man kommer, desto mer osannolikt känns det hela, och jag måste nog ändå säga att jag tycker att det spårar ur en del på slutet. Vilket jag tycker är synd. Så klart jag läste boken just med anledningen av att Jan blandat in Andréexpedtionen i det hela! På det hela får nog boken ändå godkänt.